Bosättning på Söderlångvik kan man följa ända till början av 1500- talet. Bara en kort tid på 1600- talet har Söderlångvik legat öde. Ägarna växlade fordom i snabb takt : på 1500- talet hette de Jonsson eller Jönsson, på 1600- talet Michelsson, Tomasson, Sigfridsson och Faxell- Cronmarck. På 1700- talet ägdes Söderlångvik en längre tid av släkten Thesleff och i början av 1800- talet stod området under Björkbodaägarna af Petersen och Ramsay. År 1927 övergick Söderlångvik gård från sin dåvarande ägare Ab Dalsbruk till chefredaktören Amos Anderson, sedermera bergsråd och filosofie doktor h.c. Här i Dragsfjärd, nära födelsebygden, inredde han ett andra hem åt sig, dit han sökte sig för vila och avkoppling och där han utövade stor gästfrihet. Redan innan Amos Anderson köpte Söderlångvik hade han skaffat sig egendomar också i andra socknar på Kimitoön. Totalt kom han att äga ca 7000 hektar skog, åkrar, holmar och skär i socknarna i Kimito, Dragsfjärd och Västanfjärd och därtill i Pargas.

När Amos Anderson 1927 köpte Söderångvik bestod huvudbyggnaden av ett envåningshus i stock med rödmålad brädfodring. Huset var byggt under senare hälften av 1800- talet och rymde sex rum och en öppen veranda mot sjön. Ombyggnaden ägde rum enligt arkitekt W.G. Palmqvists ritningar åren 1934- 35. Det gamla trähuset påbyggdes med en andra våning i stock och vitrappades. Huset rymde nu elva rum och kök. Under åren 1937- 38 fogades till denna byggnad på vardera sidan flyglar i tegel i en våning med öppna altaner kantade av balustrader. Huset är 47 meter långt och golvytan 560 kvadratmeter. I huset befinner sig i dag Söderlångviks museum med en del av Amos Andersons privata konstsamling och hemiredning, både den som ursprungligen funnits på Söderlångvik och den som överflyttats från Helsingforshemmet som i början av 1960- talet ombyggdes till konstmuseum.